Bli lastbilschaufför på gymnasiet

Numera ingår alla de kurser som krävs för grundläggande behörighet att kunna söka till högskola direkt efter gymnasiet i alla yrkesprogram.

Vad innebär grundläggande behörighet?

För att bli antagen till en högskoleutbildning krävs att du har vissa förkunskaper, så kallade behörighetskrav. För all högskoleutbildning krävs grundläggande behörighet. Grundläggande behörighet får du bland annat genom att du har en gymnasieexamen.

Om du är intresserad av att gå på yrkesgymnasium och inte vill ha den grundläggande behörigheten finns möjlighet att välja bort detta.

Vissa högskole- och universitetsutbildningar kräver särskild behörighet

Det kan vara bra att veta att många högskole- och universitetsutbildningar kräver särskild behörighet.

Ett exempel: Om man går på Transportprogrammet och vill hålla dörren öppen för en socionomutbildning i framtiden så måste man välja till kurserna matematik 2a/2b och 2c samt samhällskunskap 1b. Det är fullt möjligt att göra det inom ramen för det individuella valet.

Allt sådant kan man fråga sin studie- och yrkesvägledare om.

På fritiden: Jag gillar att köra bilar och meka och jobbar extra som mekaniker på tyngre fordon. När jag har tagit alla korten hoppas jag att jag kan börja extrajobba som lastbilschaufför i stället. När jag umgås med kompisar brukar vi spela och bara hänga.

Det roligaste i skolan: Det roligaste är att få vara ute och övningsköra, särskilt när vi kör längre sträckor så att man får köra mer. Det är kul att få se nya platser som man annars inte hade sett. Jag trivs verkligen med det – du vet vad som ska göras på en dag, och så gör du det.

Det svåraste i skolan: Det svåraste var när vi började backa med släp. Samtidigt tycker jag att det är roligt, just för att det är en utmaning. Det blir extra spännande, och när man kör lastbil med släp känner man sig mer erfaren än när man bara kör lastbil. Det är ett stort ansvar, och man måste vara försiktig och veta hur man ska köra för att allt ska fungera bra.

Varför jag vill bli lastbilschaufför: Jag skulle säga att mitt intresse började med pappas åkeri. Där föddes fascinationen, och det har alltid känts som rätt väg för mig.

Vad jag gör om fem år: Om fem år hoppas jag att jag sitter och kör lastbil, förmodligen en grusbil. Jag gillar tanken på variation, att man oftast kör till olika platser. Målet är att så småningom kunna ta över pappas åkeri.

Om att bli TYA-ambassadör: Det känns viktigt att lyfta fram hur vi jobbar på skolan och visa hur en dag kan se ut, så att andra kan få en inblick i utbildningen och yrket.

På fritiden: Nu på hösten ägnar jag mycket tid åt jakt. Mina föräldrar har alltid varit intresserade av älgjakt och min kille är också intresserad – vi har köpt en beagle tillsammans. Jag ska ta jägarexamen när jag är klar med alla körkort och skolan, för det är mycket att göra just nu. På vintern är det mycket skoteråkning med kompisarna.

Det roligaste i skolan: Allt är roligt! Det känns inte ens som att vara i skolan eftersom vi gör så mycket praktiska saker och lär oss hela tiden. Varje dag bjuder på överraskningar. Innan jag började trodde jag att det mest skulle vara lastbilskörning, men det är så mycket mer. Vi har börjat med kranutbildning och får även utbildning på hjullastare och truckkort.

Det svåraste i skolan: Första året var ett introduktionsår och då var vi mest i verkstaden. Då funderade jag på om detta var rätt för mig. Men när jag väl fick börja på inriktningen transport i tvåan, då kände jag verkligen att jag hade hittat rätt. Jag inser också att det är bra att ha med sig kunskap om hur till exempel bromssystemet fungerar, så att man kan fixa saker om något går sönder.

Varför jag vill bli lastbilschaufför: Jag har alltid haft ett motorintresse, det har hela min familj även om ingen annan kör lastbil. Och så gillar jag variation och utmaningar. Det är kul när man får tänka till och lösa problem. När jag var på praktik körde vi fast, och i stället för att ringa en bärgare fick vi klura ut hur vi skulle ta oss loss själva. Vi lyckades, men vi fick också lite hjälp av en skogsmaskin.

Vad jag gör om fem år: Om fem år tror jag att jag sitter och kör en grusbil. Det har alltid varit min dröm. Det känns som att det är rätt väg för mig. Jag har faktiskt redan blivit erbjuden ett jobb, där jag har gjort praktik.

Om att bli TYA-ambassadör: Det ska bli kul att visa vad vi gör, och jag vill visa att skolan faktiskt kan vara rolig. Jag hade det jobbigt i nian, jag var så skoltrött och visste inte ens om jag skulle börja gymnasiet. Men jag tog tag i det. Det går att välja en utbildning där man kan ha roligt och känna att man är bra på det man gör.

På fritiden: Jag jobbar extra i en stor matbutik, främst på kvällar och helger. När jag är ledig umgås jag med vänner eller är hemma och tar det lugnt.

Det roligaste i skolan: Att köra lastbil är väldigt kul, vi brukar åka med en lärare och några klasskompisar, och det känns nästan som att man är på en roadtrip medan man har lektion. Jag var väldigt skoltrött i nian, så det kändes skönt att få praktiska saker på gymnasiet. Jag tycker också att teorin funkar väldigt bra, våra lärare gör lektionerna intressanta och roliga. Första gången jag skulle köra lastbil kändes det läskigt, men lärarna trodde på mig, och det hjälpte mig att våga.

Det svåraste i skolan: I början tyckte jag att det var svårt med APL (arbetsplatsförlagt lärande), särskilt att ha det med någon som man inte känner, men nu känns det bra. Jag har varit på tre olika ställen och har vant mig. Förra veckan började jag på en ny APL-plats, och det har gått jättebra. Vi har haft lektioner där vi har pratat om hur man kan förbereda sig, och vi får alltid träffa handledaren i förväg tillsammans med lärarna, vilket hjälper mycket.

Varför jag vill bli lastbilschaufför: Min bror gick på transport och är nu ute i arbetslivet och han trivs bra vilket har inspirerat mig. Främst för att jag tycker att det verkar vara ett skönt jobb – man kör, åker till olika platser, pratar med människor och kan lyssna på musik. Det känns nästan inte som ett jobb. Jag tycker det är roligt och avkopplande att köra.

Vad jag gör om fem år: Förhoppningsvis har jag en fast anställning på ett åkeri, helst inom livsmedelstransporter. Jag hoppas ha en bra chef, trevliga kollegor och att jag fortfarande tycker att det är lika kul som nu.

Om att bli TYA-ambassadör: Främst vill jag visa att det inte är något konstigt längre att som tjej söka sig till transport. När jag gjorde mitt gymnasieval var jag rädd för vad andra skulle tycka om att jag, som tjej, skulle köra lastbil. Mina lärare på högstadiet tyckte att det var ett dåligt val av mig, eftersom jag hade bra betyg. De tyckte att jag skulle välja samhällsvetenskap i stället. Då började jag tvivla på om jag gjorde rätt men min familj stöttade mig. När jag började på min skola insåg jag att vi är lika många tjejer som killar, och att det inte är något konstigt alls.

– När man var helt grön så kändes allt svårt. Men man lär sig hela tiden. Något som kändes omöjligt för två veckor sedan kan man plötsligt lösa och sådant bygger både självkänsla och motivation, säger Linus Widén.

Prao i kranbil avgjorde

Transportprogrammet var inte ett helt givet val för honom, trots att både pappa och farfar jobbat som åkare. Men efter en praovecka i nian kändes gymnasievalet glasklart.

– Jag fick hänga med i en kranbil och tiden gick så fort när vi körde runt. Skolan hade jag tråkigt i men det här var otroligt kul. Det skulle jag vilja hälsa till dem som går i nian nu: det är så stor skillnad på att gå i skolan när man får välja en inriktning och göra det man vill.
På Linus Widéns utbildning, Uppsala yrkesgymnasium Jälla, har lärarna varit yrkesverksamma själva.

– Jag tror att det bidrar till att inte ens teorin har varit tråkig. Lärarna är duktiga på att göra det intressant. Och det är mer teori än man kanske tror, framför allt i tvåan.

Mycket körning i trean

Belöningen kommer i trean. Då är det mycket körning på schemat, för att eleverna ska träna på olika trafiksituationer.
– Det hade jag inte tänkt så mycket på innan jag började gymnasiet, att det skulle bli så mycket träning. Men det är jättekul, vi brukar åka ut tre elever och en lärare och så får varje elev köra i cirka 45 minuter. Man skapar bra band med lärarna eftersom vi åker så mycket ihop.

En annan vanlig träningsuppgift är att eleverna får uppdrag, ungefär som om de jobbade på riktigt.
– Vi får komma till en ”kund” och lösa ett problem, det kan vara exempelvis någon knepig backning. När man löser svåra situationer känns det så bra.

Linus Widén tror att alla kan klara utbildningen. Men efter lite betänketid så säger han att det är en stor fördel om man är lugn av sig.
– Det kan bli stressigt i trafiken. Jag kommer själv från landet så att köra i stan är… intressant ibland. Det är många som tutar och vinkar men det är en del av lärandet. Man blir också lugnare ju mer man kör.

Ser fram emot att börja jobba

En annan sak som kan vara bra att tänka på är hur man tar emot kritik, säger Linus Widén.
– Man måste kunna tåla kritik på ett bra sätt. Lärarna säger till ordentligt när man är ute och kör. I början, när vi tränade med personbil, kunde man känna “det här kommer jag aldrig att klara”. Men nu i trean, när vi kör lastbil, så fattar man att lärarna bara vill hjälpa en att bli så bra som möjligt. De säger inget för att vara taskiga.

Snart väntar studenten och Linus Widén ser fram emot att börja jobba.
– Jag börjar nog direkt, det lutar åt att köra timmer eller asfalt. Det är så mycket omväxling med asfalt, man jobbar i ett lag och man är på olika ställen hela tiden.

Om tio år siktar han på att vara egenföretagare.
– Att få styra över mig själv och mina fordon lockar mig allra mest.

Victoria Johansson tog studenten från Vreta utbildningscentrum 2021 och har hittills noll dagar av arbetslöshet bakom sig. Just nu är det spannmålstransporter som gäller. Ofta är det svenskt spannmål som hon hämtar från olika gårdar men ibland är det spannmål från exempelvis Tyskland och Danmark i lasten.
– Jag började jobba extra redan när jag tog mitt c-kort under sista terminen, på det företag där jag gjorde min praktik. Och sedan blev jag erbjuden sommarvikariat där, som redan i juli övergick i en fast anställning, säger Victoria Johansson.

För säkerhets skull hade hon börjat höra av sig till nya arbetsgivare, för jobb efter sommaren, om hon inte skulle ha fått vara kvar.
– Jag fick direkt flera anbud, folk hörde av sig till mig med och sa “när kan du börja? På måndag?”

Brist på lastbilschaufförer
Victoria Johanssons positiva möte med arbetsmarknaden är inte ovanligt. Av de transportelever som tog examen förra året fick över 80 procent jobb direkt.
– Jag skulle säga att alla i min klass som ville börja jobba gör det nu. Mitt tips är att man ska vara öppen i början och visa framfötterna. Man börjar ju bygga sitt rykte direkt. Är man lite driven, sköter sitt arbete och visar att man är villig att lära då finns det massor av jobb, det är min erfarenhet, säger Victoria Johansson.

Statistiken bekräftar det. Efter en tillbakagång under pandemin ökar åter transportbranschens behov av nya lastbilsförare. Bristen är stor redan i dag och på tio års sikt saknas 50 000 nya lastbilsförare i Sverige. (TYAs Trendindikator Åkeri).

Drömmen: starta eget åkeri
Även om världsläget skulle bli sämre och åkerier skulle bli tvungna att trappa ned och sälja av bilar så är Victoria Johansson inte speciellt orolig för att bli arbetslös. Behovet av transporter kommer ändå alltid att finnas, tror hon.
– Man ska väl aldrig vara för självsäker. Men trots att en del kunder är lite mer återhållsamma nu, med tanke på hur det ser ut i världen, så har vi fortfarande fulla dagar. Spannmål är mat vi ska ha på bordet och det måste komma fram.

I framtiden hoppas Victoria Johansson på att starta ett eget åkeri.
– Mina föräldrar är egenföretagare så jag tror jag har det med mig därifrån. Jag tycker om att vara anställd också men så småningom kommer jag att vilja ha mer av en helhetsbild och koll på ekonomin. Tyvärr valde jag inte att läsa företagsekonomi på gymnasiet så det får jag komplettera med. Men det är min dröm, att bli min egen chef.

– Vi har betygsintag och de allra flesta som söker sig hit är målmedvetna. Det är väldigt tacksamt för oss lärare. Men jag tror att alla som börjar får en liten chock. Fast det är en positiv chock, säger han.

Eget intresse och driv
Det handlar om att utbildningen består av så mycket mer än att “bara” köra lastbil. -Vi lär ut ett yrke, och att förstå vad en yrkesidentitet är och innebär i praktiken går inte över en natt.
Robin Nielsens målsättning är att få alla elever att nå en hög mognadsgrad, ett trafiksäkert beteende samt att visa upp ett intresse för alla delar av utbildningen, inte bara det som har med körkort att göra.
– Det är en vanlig fördom om Transportprogrammet. Att man kommer hit och “får körkort”. Så funkar det inte, ingen levererar ett kort till dig, du måste jobba för det. Det handlar i grunden om eget intresse och driv menar Robin Nielsen.
– Man ska också känna en stolthet över sin yrkesidentitet och att man jobbar i den här branschen. Det är bredare än att man sitter bakom ratten på en bil.

Oändlig bransch med massor av jobb
Robin Nielsens röst får en liten extra skärpa när han pratar om körkorten men hela han spricker upp i ett leende när han berättar om hur kul han och eleverna har på utbildningen.
– Jag kan bara säga: funderar ni på det så sök Transportprogrammet. Branschen är oändlig och jobb finns det hur mycket som helst. Det är också viktigt att poängtera att du kan lära dig allt på plats, du behöver inte ha någon speciell erfarenhet eller komma från en familj som har ett åkeri.
Han påpekar också att man kan vara kort, lång, tjej, kille, från olika bakgrunder. Det viktigaste är att man är intresserad av fordon och nyfiken på branschen.
– Ibland säger elever: “jag vet inte om jag vill köra lastbil åtta timmar om dagen”. Då brukar jag svara: “men gör inte det då”. Börja med kranbil eller timmer. Då står du ute och jobbar, fysiskt med händerna. Man kan också bli arbetsledare eller samordnare. Det finns något för alla.

Alla ska lyckas – hela vägen
En viktig del av utbildningen är teoretisk. Det är inte alla beredda på berättar Robin Nielsen.
– Är man 17 år så kanske man inte tycker att det är så kul att diskutera “branschens ekonomiska förutsättningar”. Många tycker att det är svårt och det är vårt jobb att se till att de lyckas hela vägen. Vi försöker göra det så roligt och intressant som möjligt.

Efter ett tag brukar det bli tydligt för eleverna vad utbildningen handlar om. Och när de väl har tagit studenten och kommit ut i arbetslivet – vilket för övrigt 100 procent av transporteleverna på Uppsala yrkesgymnasium gör – då trillar polletten ned ordentligt.
– Det vet vi för vi håller kontakt med dem och vet var de jobbar. Ibland kommer gamla elever förbi och passar på att käka lunch när de är ute och kör. Då kan de säga: “jag fattade inte precis allt när jag pluggade men nu, ute i verkligheten, då förstår jag”. Det tycker jag är ett fint betyg, säger Robin Nielsen.